min eskapism

Jag tänkte bara skita i det här, men jag känner att jag måste klargöra konsekvenserna av det här lilla skämtet.

- Visar var ute i en timme och letade i regnet, från vår lägenhet och långt upp på norr.
- Jag förlorade 2 000 kronor på jobb jag skulle få, men inte fick. Pengar som jag inte nog kan betona att jag behövde.
- Jag ringde runt i desperation för att fråga om någon hade en gammal mobil som jag kunde få låna.
- I ett och ett halvt tygn hade jag en stor klump av oro i magen.
- Jag låg vaken en halv natt och funderade på hur jag skulle få tag i alla nummer som försvunnit och vad det skulle kosta mig nu.

Var alla med på det här?

Tyckte ni att det var värt ovanstående för att få er ett litet skratt. Det tyckte inte jag.

Äntligen frå Tove den cred som hon förtjänar! Klart bäst ikväll.



Calle börjar bra med att för en gångs skull inte bara stirra blint och skrika, men går sen tillbaka till det sedvanliga. Gäsp.



Mariette var lite tråkig och seg och det var skönt att de äntligen sa det till henne.



Erik är ännu en som överlever varje veckan genom att skrika högst (bokstavligt talat). Det lustiga är att han inte gör något rätt, fel låtval, falskt, tråkigt, men ändå får han samtidigt beröm. Plus hur många vener har pojken i ansiktet egentligen?



Med Reza blir det ofta lite för mycket och så även idag. Lite för mycket mimik, lite för mycket ljud och lite för konstiga saker som hon säger. Men ibland när jag inte behöver titta på henne så låter hon okej.

Idag är jag sur.
Jag har nog tappat det absolut jobbigaste att tappa och nu vet jag inte hur jag ska göra.
Fattar inte ens hur eller när det hände.
Det kommer bli så krångligt.
Jag vill inte byta nummer.
Så idag är jag sur.

Regn, regn, regn, regn, regn, regn...


Konstig dag i skolan, inte alls en vanlig dag. Vi hade fin besök från en grupp från Tanzania som besökte skolan och då fick vi tillfälle att träffa dem närmare också och presentera oss inför våren då vi ska åka dit. Det kommer verkligen bli toppen tror jag och vi ska verkligen planera resan noga så att vi tar vara på tiden. Det verkar bli ungefär tolv dagar och det är inte så mycket. Nu är jag proppmätt för vi var och åt på Shanghai och det var supergott.

Efteråt snack vi vidare i regnet hem till Mary och tittade på Twilight. Första gången för mig, femtioelfte gången för andra. Den var okej tyckte jag, men det gav inte direkt mersmak. På hemvägen hoppade Sandris kedja av så då fick vi stanna upp (i regnet ja) och fixa tillbaka den. Där låg vi och kröp i regnet med oljiga fingrar och kämpade för att få tillbaka kedjan på plats och till slut så lyckades vi. Jag fick inte bort riktigt all olja, men vad tusan, då syns det ju att man har arbetat :)

Imorgon blir det ännu en meningsfull dag i skolan. En och en halv timme har vi och då ska vi diskutera tecken. Får se hur det blir.

Jag brukar annars använda ett torrshampo från Tony&Guy, men nu sist när jag var på stan så var det slut så jag drog en chansning och testade på den här lilla rackarn och jag måste säga att jag är imponerad speciellt med tanke på priset. 29:90 betalade jag och det var den verkligen värd. Bra och billig, som det ska vara.

Det är mycket i skolan nu och tyvärr är jag inte så sugen. Jag vill lägga min energi på annat. Jag måste få tillbaka motivationen och inse meningen med allt det där slitet. Ibland undrar jag vad lärarna tänker... Det är så lustigt för de verkar inte tycka att man jobbar om de inte ser att man göra det. Att jobba hemma räknas föga som jobb och har de inte sett mig med händerna farande i luften så räcker det nästan inte med mitt ord på att jag verkligen har gjort något. Jag jobbar bäst själv, har alltid gjort. Är vi alla vuxna människor eller inte?

Efter skolan har jag haft massor att göra också, men då mer åt det roliga hållet. Jag har sprungit några ärenden på stan och sen varit på spinning och nu är jag dessutom mätt och belåten efter en riktigt god middag. Strax är det dags för film och idag ska det bli I Skuggan Av Värmen. Igår blev det Johan Falk istället, men jag var lite missnöjd på den. Hoppas, hoppas att det sista är riktigt bra!

Nu har vi handlat och jag har fått hem lite nya blommor. Mest julblommor och pynt till det, men jag börjar få sån julkänsla och jag vill verkligen suga ut allt jag kan av julen så jag startar redan nu. Jag ska sätta igång och planera så fort han styckit iväg till sin fotbollsträning så jag får lite lugn och ro. Vi har också ätit så vi är mätta och belåtna och jag är lite seg efter dagens prövningar.

Sen efter att gosen kommit hem från träningen så blir det nog en film. Kanske ännu en Johan Falk, för jag fåt verkligen inte nog av dem eller I Skuggan Av Värmen. Inte alls bara för att jag är såld på Joel Kinnaman, nejnej inte alls, den är säkert bra också.

”Kul att bli känd”

Namn: Peter Fredén.

Ålder: 23 år.

Yrke: Pokerspelare och utbildad massör.

Stad: Gullspång.

Om mig: Är en småstadskille som gillar att spela fotboll.

Därför är jag med i ”Paradise hotel”:

— En trevlig upplevelse. Kul att bli känd.

Drömtjej?

— Hon ska ha fin kropp och vara snygg, bjuda på sig själv. Carolina Gynning är väldigt fin.

Så ska jag vinna:

— Vara rolig och trevlig och gå hem hos tjejerna. De ska tro att de kan lita på mig.

"Men tänk när knattarna spelar fotbollsmatch och man bara vill ha det roligt och trevligt och så står några pappor och skriker domarjävel och då tänker man att de borde väl veta bättre och de borde vara bättre uppfostrade än så, fast det är de inte".

Ja helt riktigt, de borde vara bättre veta bättre och de borde lärt sig att man inte göra så, ja. Men den stora frågan är: Säger någon till dem? Tar någon på sig ansvaret att lära dem hur man ska bete sig och inte? Jag skulle nog svara nej. För man gör inte det med vuxna människor, utan istället så tar man avstånd från de där störda papporna och kanske på sån höjd slänger en kommentar till den man står bredvid eller tittar dömande på de som skriker. Vi vuxna människor gör inte så för det är inte vårt ansvar. De är inte där för att uppfostra eller lära andra vuxna utan för att titta på sin lilla unge som sparkar boll.


Dåligt exempel P-O.

Hemma i Gullspång igen för första gången på länge. Jag har ju haft fullt upp med annat, som praktik så det känns som att der var längesen med mycket. Träningen är också en sån sak som jag verkligen känner av att det var ett tag sen. Igår på bodypumpen hade jag svårt att hänga med ibland på rörelserna och jag har ganska mycket träningsverk idag. Men det är samtidigt underbart att slitas bort från sin vardag ibland och kunna granska den utifrån. Man uppskattar allt så mycket mer, därmed även att kunna åke ham till mamma och pappa ibland. Men jag har skapat en liten separationsångest från Visar och jag måste intala mig själv att det bara är för två dagar den här gången.

... Mary så är det den här skylten du ska leta efter. Följ den så kommer du rätt!

Idag har jag träffat en ny vän - Pontus. Riktigt mysig hund som jag har gosat med hela kvällen. Det är Annas nya lilla plutt och hon har verkligen gjort ett bra val tror jag. Han verkar toppenbra!

Ett pingisbord till skolan... jag kan verkligen inte släppa det. Är det en vuxenutbildning eller en fritidsgård?

Efter en massa praktikprat i två dagar så är jag ganska trött i huvudet, men det är roligt också att diskutera och höra hur alla har haft det. Idag blir det ingen lugn kväll heller för vi ska iväg på spinning och så måste jag jobba lite med opponeringen inför imorgon. Så nu tänker jag slappa i soffan en stund med lite kaffe.

Hemma från spinningen och nu känns det sådär skönt i benen. Och i själen. Jag håller på och fixar lite och så har jag packat upp min stora väska. All tvätt är tvättad och alla saker är tillbaka på sin plats och nu vill jag inte ut och resa  igen på ett bra tag. Jag ska ju hem till mor och far och hälsa på nästa helg, men det är ju bara för två dagar och så är det inte så långt att åka så det känns bara roligt.

Jag måste käka nått nu för jag är hungrig efter träningen! :)